typisk oroskänsla, men jag iggar. jag vet fan inte ens vart jag ska, men det löser sig.
det rullar på nu. allt. känns asbra, men så himla ovant.
sex and the city går på trean nu. man tröttnar ju aldrig.
saknar att sitta i malins lilla lägenhet i solna och käka chips och dipp och se flera avsnitt i rad tills man (läs jag) somnar på soffan. bästa känslan.
jag måste åka ner och hälsa på snart. bara måste.
efter det här avsnittet är slut, ska jag gå upp och röka min sista cigg och sen läsa ut min bok.
snart börjar livet. snart åker jag och emma till australien. ibland blir jag bara så himla orolig och tror att allt kommer vara jättejobbigt, men sen kommer jag på att jag liksom inte kommer hinna uppfatta det som jobbigt. jag kommer bara älska allt. det känns bra, och det känns bra att det känns bra.
löjligt långt inlägg, men jag är trött och behöver skriva av mig. och jag har ju en blogg. heh..
joan baez
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar